onsdag 8 mars 2017

Onsdagsspinning

Jag är den till höger i bild...
30 minuter. 8 låtar. 2-3 intervaller/pulstoppar i varje låt. Där har ni min onsdagsspinning! Idag genomförde jag mitt fjärde spinningpass, på fyra veckor. För varje pass orkar jag lite mer i varje intervall/pulstopp, jag orkar lägga på lite (om än ytterst lite) motstånd vid intervallerna. Jag gillar att ledaren inte byter låtar varje vecka. För nu vet jag vilka låtar som kommer. Jag vet hur intervallerna är. Och jag vet när jag ska peppa mig själv extra mycket då jag vet att jag att mjölksyran kryper lite närmare, och hjärtat (pulsen), benen och hjärnan säger "nu är det nog! Jag orkar inte mer! Jag kliver av här!".

Nu börjar hjärnan och min inre röst peppa istället för att påpeka att det är jobbigt och att jag inte tyar mer! Visst, det är jobbigt. J*kligt jobbigt emellanåt. Men, nu börjar jag få upp flåset. Jag orkar pressa mig så pulsen kommer upp mellan 90-95% om inte mer när den är som högst. Jag älskar det faktum att den där tjuriga vinnarskallen, som verkligen hatar att förlora nu verkligen börjar kika fram lite mer för varje pass! Och känslan när jag är så trött och hjärtat pumpar på för fullt och jag vill bara gå av cykeln, och jag vet att jag har en låt kvar. En ruskigt bra låt, med två underbara pulstoppar. Den går inte av för hackor den känslan.

Känslan när den åttonde låten är över och jag hjärtat slår och slår, jag flåsar som aldrig förr och försöker få ner andning och puls, men allt jag orkar är att liksom hänga över styret i en liten stund. Den är helt ljuvlig!

Nu ska jag bara förflytta den här energin, jävlar-anamman och tjurskalligheten till löpningen. Jag ska springa några extra meter, fast jag är jättetrött. Jag ska inte stanna till och börja gå så fort jag känner att det börjar gå emot lite lite grann.

Jag kommer påbörja löpträningen på allvar inför halvmaran när jag kommer hem från Gran Canaria, vem vet, det kanske blir en liten joggingrunda på den där kanarieön!

Sedan 29:e januari så snittar jag på tre pass i veckan. Men, det är inte så att jag riktigt än känner att jag ÄLSKAR att träna. Jag ser inte fram emot gymmet, löpningen, bodypumpen, spinningen, promenaden eller vad det nu kan vara. Jag måste fortfarande tala om för mig själv att idag ska jag... Och när jag börjar känna efter hur trött jag är, eller hur skönt det ändå vore att bara åka hem och lägga mig i soffan, ja då är det inre övertalning som pågår. Men, när jag väl är på plats så tycker jag det är kul, och skönt. Jag börjar dock längta lite lite efter mina spinningpass, och det är ju ändå ett framsteg!

Men, en sak vet jag. Inatt kommer jag sova riktigt riktigt skönt! Jag sover alltid extra bra efter Bodypumpen och spinningen.

Känslan efter 30 min Activio på cykelsadeln!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar