Long time no seen...

Här var det längesedan jag skrev något. Dagarna rullar på. Jag jobbar, och nu är det högsäsong för mig. Det är biljettupplägg och säsongens konserter och föreställningar är i full gång. Så jag sitter verkligen inte sysslolös på jobbet.

Jag försöker hålla igång träningen. Vilket inte går så bra just nu.

Jag försöker få ordning på mitt matintag. Det går så där. Jag är alldeles för lat, och tycker generellt det är rätt tråkigt att laga mat. Eller själva matlagningen är helt ok. Men, jag ska ju komma på vad jag ska äta, jag måste införskaffa råvarorna, sedan ska maten tillagas och ätas och sist men inte minst sedan måste jag diska...

En kort runda...

Även om mitt träningsprogram nu är över, så har jag inte slutat träna. Nej, nej. Jag var ute på en lunchrunda i måndags och så blev det en runda idag efter jobbet.

Jag har ju fått in rutinen att träna tisdag, torsdag och lördag, men den här veckan så fick jag inte riktigt ihop träningen som jag fått innan. Så det blev ett lunchpass i måndags på 2,4 km. Detta pass var faktiskt riktigt segt. Men ändå slog jag till med snabbaste snitthastigheten! Det gick alltså snabbare än vad det kändes!

Då jag just nu har en hel del att göra på jobbet så passade det inte med lunchträning idag, utan istället så hade jag planerat ett pass efter jobbet. Dagens pass blev faktiskt ännu kortare än i måndags, och hur jag ska lyckas klämma till mellan 4-5 km på lördag är en gåta. Men det löser sig säkert!

Dagens pass som var 1,8 km, kändes faktiskt helt ok. Ja fram tills jag hade kanske 250 meter kvar, då kom tröttheten på allvar. När jag stannade tidtagningen så tänkte jag att tiden har väl stannat på 16-17 minuter, så döm om min förvåning när den har stannat på 13.56! Det hade jag verkligen inte räknat med.

Jag måste verkligen jobba på min mentala träning/inställning. Passet i lördags som ju var på 5 km var faktiskt lättare än passet i måndags. Även om jag var rejält trött efter 3,5 km. I det stora hela så var lördagens runda lättare än måndagens. Idag orkade jag ju köra på i, för att vara mig, ett hyfsat tempo, men när jag visste att jag snart var i mål så tog all ork slut.

Vet jag att jag ska jogga 4-5 km, ja då orkar jag längre innan tröttheten kommer. Vet jag att jag ska springa en kortare sträcka, ja nog 17 blir jag typ lika trött i kroppen och knoppen som om jag skulle springa en längre sträcka. Kroppen måste ställa in sig på en viss sträcka och när jag vet att jag närmar mig mål, ja då är det som att kroppen "lägger av"...

I mål!

Jag gjorde det! Igår klarade jag att springa, nåväl jogga, 5 km utan att behöva gå eller stanna! Jag hade inte ens en nära-döden-upplevelse! Jag kan inte påstå att det var lätt, men samtidigt var det ändå inte riktigt riktigt så jobbigt som jag trodde att det skulle vara! Sluttiden blev 39 minuter och 52 sekunder! Under 40 minuter vilket var mitt mål. Vilket också innebär en hastighet på strax under 8 min/km.

Enligt träningsprogrammet som jag har kört efter så ska man klara sträckan på 35 minuter. Men, se det bryr jag mig inte om det minsta. På passen för mina långa intervaller ska jag egentligen ha hållit en hastighet på 7 min/km. Men, det har jag inte försökt mig på en en enda gång. Jag har enbart gått på hur lång tid varje intervall ska ha varit.

Mitt mål med det här träningsprogrammet har varit att komma igång med löpningen och orka jogga den första magiska gränsen som för mig är 5 km! Tiden har aldrig varit det viktiga. För jag vet att om jag nu fortsätter med träningen så kommer tiden pressas så småningom.

Jag har fått kämpa hårt för att ta mig igenom det här träningsprogrammet. Ska jag var ärlig så var jag ytterst tveksam till att jag faktiskt skulle orka jogga/springa 5 km efter den här 5-veckorsperioden. Redan vecka 2 så var jag dessutom beredd att kasta in handduken och strunta i alltihop. Men, jag valde att inte kasta in handduken den där tisdagen utan jag bytte om och snörade på mig joggingskorna och slet mig igenom det där passet. Efter det så gick det faktiskt lättare och lättare att ge mig ut på träningsrundorna. Men träningsrundorna i sig var inte alltid så lätta.

Under de här 5 veckorna har jag bekräftat det jag vetat i många många år, jag är ingen sprinter. Intervallträning är inget för mig och absolut inte korta intervaller. Nej, jag gillar de där passen då jag liksom "bara" lufsar på. Steg för steg. Det går inte fort. Och det är inte hellre meningen. Men, jag tar mig framåt! De passen jag faktiskt sett fram mest emot är de här långpassen som jag har kört på lördagförmiddagarna!

Jag kommer självklart att fortsätta träna, men jag kommer inte köra efter något specifikt träningsprogram på ett tag. Planen är att fortsättningsvis träna tre gånger i veckan. Två pass kör jag lite "kortare" typ 2-3 km/gång, och så ett långpass där jag joggar 4-5 km/gång. När 3 km känns "lätt" och 5 km helt ok så kommer jag gå på ett träningsprogram där målet är att jag kommer klara att springa 10 km! Just nu känns 3 km helt ok, men jag vill gärna känna att 5 km är det innan jag påbörjar nästa projekt!

Skulle jag bara köra på nu med nästa träningsprogram så tror jag att det blir lite för hårt för mig och jag kommer ge upp. Nej, nu ska jag verkligen hitta den här löpglädjen igen, som liksom redan har börjat smyga sig in i i mig. För nu vet jag ju att jag orkar jogga 5 km, och det har varit mitt första mål sedan jag slutade träna av en himla massa olika anledningar!

Tisdag och korta intervaller!

Ni som känner mig vet att jag inte tycker om tisdagar. Och ni har även förstått att jag inte gillar korta intervaller. Lägg därtill att det har regnat idag. Då kan ni själva räkna ut på en skala hur mycket jag kände för att träna tidigare idag.

Men, jag känner mig själv, och skulle jag skippa träningen idag för lite regn, så kommer jag inte komma iväg imorgon heller, vilket innebär att torsdagen blir det nog ingenting heller, för då har jag redan kommit lite i ofas. Och så är det slut på träningen på flera månader igen. Det är tyvärr så jag fungerar. Så, efter veckomötet på jobbet så var det bara att byta om, snöra på sig joggingskorna och ge sig ut i regnet. Som tur är så var det sånt där fint regn, typ sommarregn, fast i september... Efter knappt halva tiden så slutade det faktiskt att regna. Idag hade jag lite ont om tid gällande träningen, då mötet drog ut på tiden och jag lovat att lösa av en kollega kl. 13.00 så att hon fick lunch, så det blev ingen runda runt Rocksjön. Utan det blev utefter Vätterstranden i stället. Inte fy skam det heller!

Dagens pass var då enligt "Stora Löparboken för kvinnor" korta intervaller och var fördelat enligt följande:

Uppvärmning - 10 min promenad

Korta intervaller - 15x30 sek löpning med 30 sek aktiv vila (promenad) efter varje löpintervall

Nedvarvning - 10 min promenad

Total tid: 35 minuter

Total sträcka: 3,75 km

Idag var första gången som jag kände att jag faktiskt fick lite fart när jag körde intervallerna. Jag kan inte påstå att det gick fort, ack nej, men jag kände att jag orkade trycka på lite! Att medelhastigheten inte var så hög, då jag räknar med uppvärmning, nedvarvningen och vilan i tiden och sträckan, det spelar ingen roll. Det kändes som jag fick upp lite tempo, och det är det viktigaste!

Jag har upptäckt en annan sak, förutom att jag har väldigt svårt att få till någon riktig löpkänsla när jag kör intervaller, och det är att jag springer väldigt hårt. Jag tar liksom i vid varje steg och jag dunkar i underlaget som bara den. Detta gör förstås att jag inte heller riktigt hittar rytmen. Men, det kommer kanske ordna till sig det med.

En annan kul sak är att det här är andra passet i rad då jag inte vill lägga mig ner och dö direkt efter passet. Nej, jag har liksom lite lite krafter kvar. Och då har jag ändå inte softat utan kört på! Och jag börjar få tillbaka löpglädjen. Den jag hade när jag var yngre. Fast det är inte så konstigt, för jag är ju uppe vid 5 km och nosar nu!

På torsdag har jag träning igen och då står det "Jogga lätt 3 km" på träningsprogrammet. Jogga lätt och 3 km är inget som existerar för mig. Än. Jogga 3 km är vad det blir.

En söndag i september

Idag har jag inte legat på latsidan precis. Jag har jobbat, röstat och jag tvättar för fullt! I helgen har det varit Visingsö Skördefest och jag har hjälpt till och sålt bussbiljetter till skördefestbussarna i hamnen på Visingsö. Jag må ha slutat på turistbyrån, men när öborna ber om hjälp så ställer jag så klart upp om jag har möjlighet. Men jag har inte bara sålt bussbiljetter utan jag har självklart gett tips på vad man kan se och göra utöver skördefestaktiviteterna, och jag har även tipsat om andra färdsätt på Öa! Man kan inte ta ur turistinformatören/-inspiratören ur mig helt...

När jag kom hem från Öa så var det en snabb visit i den lokala matvaruaffären som gällde, lite mat i magen och sedan ner till Landsjökyrkan för att rösta! Det var väldigt mycket folk som skulle rösta när jag kom dit. Detta gläder mig, att man röstar även i kyrkovalet. :-)

Men, hur svårt kan det vara att ställa sig i kön och vänta på sin tur? Hur kommer det sig att vi svenskar är så urbota dåliga på att köa? Jag kommer in i lokalen och hamnar bakom en äldre dam som ska ta sina "röstlappar", men det tar lite tid för henne. Jag står snällt bakom och väntar, för jag vill inte bara knô mig emellan och ta de lappar jag som jag tänkt. Men se pensionärerna som kom efter mig, tog ingen som helst hänsyn vare sig till mig eller till den äldre damen som stod där och letade... När jag sedan stod i kön för att få komma in i ett "röstningsbås" ja då var det en annan dam som bara gick före. Nu blev hon stoppad av en man som stod i dörröppningen och delade ut kuvert, och sedan fick jag gå in före damen. När jag stod där i godan ro och stoppade ner mina lappar i respektive kuvert så hörde jag mannen säga till ytterligare en person att h*n måste vänta lite för det är fullt i båsen...

Nu ska jag snart lägga mig i soffan och kolla på ett avsnitt av "Call the midwife" eller två innan det är dags att gå och sova. Men först ska jag ner i tvättstugan och hämta upp lite tvätt. Har jag tur är även tvätten i torktumlaren helt torr, men det betvivlar jag...

Snart i mål!

Idag var det långpass på schemat. Enligt träningsprogrammet var det 45 minuter enligt 5-minutersprincipen som gällde. Passet är helt enkelt indelat i 5-minutersblock, där man tar ett block i taget. Man ska jogga så länge man orkar inom "5-minutersblocket" och sedan ska man promenera tills 5 minuter har passerat. Sedan joggar man igen tills man inte orkar längre och promenerar fram tills det gått 10 minuter. Och så vidare. När man orkar jogga 5 minuter i sträck passerar men den första 5-minutersgränsen och påbörjar ett nytt block. Ex. orkar man jogga i 8 minuter blir det gång/promenad därefter fram till 10 minuter...

I och med att jag faktiskt har lyckats öka sträckan och antal minuter på varje lördagspass, så var målet att klara 4 km löpning idag i ett svep. Jag hade ytterligare ett mål och det var att faktiskt klara 4,25 km idag. Jag visste att jag skulle få kämpa rejält för att klara detta, men ändå inte omöjligt! För en gångs skull så hade jag kollat upp de olika kilometerpasseringarna för att veta när jag passerat målet 4 km. Egentligen så borde jag ju vid det här laget veta hur långt jag joggat med tanke på att jag lufsat runt Rocksjön flera gånger. Men, i och med att jag börjar på lite olika ställen så har jag aldrig full koll... Men idag så skulle jag minsann veta!

Innan jag kommer fram till dagens startpunkt så körde jag ett litet peptalk, där jag påminde mig själv att jag inte ska bry mig om hur det har gått de tidigare lördagarna. Jag kör utifrån dagens förutsättningar. Orkar jag bara jogga 3 minuter så är det helt ok...

Väl framme vid startpunkten så var det bara att kicka igång spellistan och trycka igång tidtagningen på löparklockan och lufsa iväg. Första kilometern är lite småseg, men å andra sidan så är det liksom uppvärmningen. Andra kilometern känns helt ok faktiskt. Tredje kilometern börjar bli lite seg, men fortfarande helt ok. Det känns som att jag orkar hålla ett hyfsat jämnt tempo. Fjärde kilometern, då börjar det bli tungt. Men, jag lufsar på. Stegen kommer fortfarande av sig själv. Det går långt ifrån snabbt, men det är inte heller meningen. När jag har 100-200 meter kvar till 4 km-gränsen då känner jag att har nog gett allt jag har. Men, samtidigt så hägrar ju nästa mål, 4,25 km (perfekt placerad i en "korsning"), så jag kämpade vidare. När jag sedan närmade mig denna magiska gräns så tänkte jag att jag borde ju klara ytterligare 250 meter. För om jag klarar 4,5 km idag, så bör jag ju klara 5 km nästa lördag. Så jag kämpar vidare. De sista 25 metrarna orkar jag till och med att öka tempot lite.

När jag passerat 4,5 km så stänger jag av tidtagningen, men upptäcker att jag har vanliga klockan "framme" och inte tidtagningen. När jag får fram tidtagningen igen så har klockan stannat på 36 min 38 sek. Vilket gör att jag blir besviken. För jag skulle ju träna 45 minuter. Nu vet jag ju inte hur lång tid det tog att jogga 4,5 km. Efter några minuter inser jag ju att jag mycket väl kan ha klarat sträckan på 36 min 38 sek. Samtidigt kommer jag på att jag skulle ju träna 45 minuter...

Men, jag är så rackarns glad att jag faktiskt klarat 4,5 km i ett svep. Så jag bryr mig inte om att jag inte körde hela tiden (45 min)! :-) När jag fört in tiden och sträckan på Funbeat så ser jag att tiden är korrekt. Jag jämför med tiderna/hastigheten från tidigare pass och ser att jag hållit samma tempo som tidigare. Ska jag vara helt ärlig så sprang jag lite snabbare än förra veckan, men samtidigt så kändes det bättre idag än förra lördagen!

Vad som är extra kul är att jag inte kände mig helt slutkörd efter det här passet. Visst jag var trött. Rejält trött. Men det var inget illamående som jag haft vid några tillfällen. Det var inte heller så att jag knappt kan ta ett steg framåt. Nej, det gick förvånansvärt bra att promenera de 300 metrarna till busshållplatsen. För det hade jag bestämt sedan tidigare. Att jag tar bussen tillbaka till Östra Centrum och kontoret där jag hade min träningsväska med ombyte mm. För har jag klarat 4 km (med råge) så är det ok att ta bussen tillbaka och inte gå hela vägen... Men, kan det ha vänt lite nu? Kan det vara så att jag börjar känna av de positiva effekterna av träningen?? Jag hoppas på det!

Oj, oj, oj

Skenet bedrar...

Jag må kanske se hyfsat pigg ut på bilden, men jag är helt slut. Jag längtar till den dagen då ett löppass känns lätt. Eller åtminstone att jag slipper slita ont varje pass. För det är så det känns just nu. Det är är väl ett eller två pass som har känts helt ok... Men, jag har bara fyra pass kvar nu i det här träningsprogrammet. Och när detta träningsprogram är över, så ska jag "vila" ett tag. Och med vila menar jag att jag ska fortsätta löpträna tre gånger i veckan. Planen är att jogga 2-3 km två gånger i veckan och 4-5 gånger i veckan. Detta tills 3 km kommer kännas om inte lätt, så åtminstone helt ok! Men, jag måste ju fortfarande pressa mig själv så runt 4-5 km en gång i veckan ska jag allt klara av. När 3 km känns "lätt" då är målet att 5 km ska kännas "lätt". När det börjar kännas helt ok att lufsa 5 km i ett svep, då går jag på nästa träningsprogram. Att klara 10 km. Men nog om framtiden...

Idag hade jag planerat att träna på lunchen som vanligt, men när jag var halvvägs in i ombytet av kläder så upptäcker jag att glömt packat ner löpartajtsen. Det var bara att dra på sig jobbstassen igen. Väl hemma var det bara att dra på sig träningsoutfiten och ge mig ut på dagens pass. För jag känner mig själv, hoppar jag över en dag, med ambitionen att jag tränar imorgon igen, så är sannolikheten väldigt stor att den träningen aldrig blir av. Och sedan så är det lätt att jag även skippar nästa pass, och nästa pass...

Dagens pass var långa intervaller och var fördelat enligt följande:
Uppvärmning: 10 min promenad

Långa intervaller: 4x4 min löpning, 1 minuts aktiv vila (promenad) efter varje löpintervall

Nedvarvning: 10 min promenad

Total tid: 40 min

Total sträcka: 4,3 km

Äntligen!

Ibland är jag mer än lovligt långsam... Och nu menar jag inte löparspåret. I våras, typ i mars/april, fick jag i uppdrag, att gå igenom avtalspärmarna på jobbet. Jag skulle sortera ut uppsagda avtal, och skapa ett system så att man lätt hittar bland aktuella avtal. Det här borde ju vara ett projekt som är snabbt avklarat. Men, det blev inte riktigt så... Att sortera ut de uppsagda avtalen och sätta in dessa i en separat pärm, det var inga problem. Sedan skulle jag då få till någon form av system med övriga avtal. Där tog det "stopp". Jag visste helt enkelt inte riktigt hur jag skulle få till det. Men, hur svårt kan det vara? Sanningen är den att jag har väl inte lagt ner hela min själ i det här, utan hoppat på lite andra projekt under tiden. Men, jag har hela tiden haft det här pärmprojektet i bakhuvudet. Men, så igår, så slog det mig helt plötsligt hur jag skulle göra! Tänk att det skulle ta typ ett halvår! Som tur är jag ju inte lika långsam med andra uppgifter!

Nu är jag i alla fall klar med det här projektet, och kan sätta i tänderna i t.ex. att uppdatera biljettförsäljningspärmen till de som säljer biljetter över disk! Ja, och så har jag ju mina biljettupplägg att sköta förstås! Och det bästa av allt. Jag fick beröm över hur jag strukturerat upp avtalspärmarna en stund innan jag gick hem! Så, även om det tog lite tid, så blev det ju bra!

Korta intervaller del 4

Usch och fy. Jag gillar verkligen inte korta intervaller. Men det var vad som stod på agendan idag, och jag genomförde passet precis som planerat. En del intervaller gick väldigt bra, medans några var riktigt sega! Men, oavsett vad jag tycker om dessa korta intervaller så är känslan när jag genomfört passet otroligt skönt!

I det här träningsprogrammet har jag nu bara ett pass kvar med korta intervaller, och det är skönt!

Dagens pass var enligt nedan

Uppvärmning: 10 min promenad

Korta intervaller: 10x70 sek löpning, 30 sek aktiv vila (promenad) efter varje löpintervall

Nedvarvning: 10 min promenad

Totalt träningstid: 36 min 40 sek

Total sträcka: 4,05 km

Mässbesök

Idag har jag hängt större delen på Elmia och "Elmia Husvagn Husbil" med syrran och hennes C. Det är alltid kul att spana in alla olika modeller. Men, man (jag) blir helt slut. Det finns så många märken, och varje märke har ju flera olika modeller. Sedan är det ju om man ska ha en husbil med sovalkov (ovanför förardelen), halvintegrerad, helintegrerad? Vilken typ av säng vill man ha? Fransk bädd? Queen bed? Längsgående bäddar? Extrabäddar? Ska det vara taksäng (hissas ner)? Ska man bädda i soffgruppen? Var är toan och duschen placerad? Är det vinkelkök? Är det ett högt kylskåp? Med eller utan ugn. Ja ni märker ju! Det finns så mycket att fundera på. 

För min del spelar det ju ingen roll. Jag åker ju bara med syrran och C! ;-)

Jobbigt var bara förnamnet...

Igår var det dags för veckans "långpass". På agendan stod det 40 minuter enligt 5-minutersprincipen. Passet är helt enkelt indelat i 5-minutersblock, där man tar ett block i taget. Man ska jogga så länge man orkar inom "5-minutersblocket" och sedan ska man promenera tills 5 minuter har passerat. Sedan joggar man igen tills man inte orkar längre och promenerar fram tills det gått 10 minuter. Och så vidare. När man orkar jogga 5 minuter i sträck passerar men den första 5-minutersgränsen och påbörjar ett nytt block. Ex. orkar man jogga i 8 minuter blir det gång/promenad därefter fram till 10 minuter...

Förra veckan klämde jag ju till med att jogga nästan 30 minuter och 3,6 km i ett svep. Målet var att klara det även den här gången. Men, det var segt redan från första steget. Och jag fick verkligen kämpa mer eller mindre hela passet. Men, det var inte enbart eländes elände, utan det fanns perioder då jag kände det där löpsteget även detta passet.

Det här passet återgick jag till Rocksjön, men hade en annan startpunkt än tidigare så jag hade ingen riktig koll på hur långt jag sprungit när jag var tvungen att stanna och promenera. När jag tittar på klockan så visar den 31 min 41 sekunder. Detta innebar att jag orkade springa en längre tid än förra veckan. Väl hemma så kollade jag sträckan och döm om min förvåning när jag upptäcker att jag faktiskt joggat 3,96 km i ett svep! Hade jag vetat att jag var så nära 4-kilometersgränsen så hade jag orkat pressa ytterligare lite för att komma över 4-kilometersgränsen. Men, jag är sjukt nöjd ändå! Vem vet, kanske klarar jag att jogga 5 km om två veckor!?

Halvvägs

Nu är jag halvvägs in i mitt fem veckor långa träningsprogram där målet är att jag ska orka jogga 5 km i ett svep. Enligt programmet ska jag dessutom klara det på 35 minuter. Men det bryr jag mig inte så mycket om. Inte alls faktiskt. Med dagens träningspass så har jag gjort 8 av 15 träningspass.

Dagens pass var långa intervaller och upplägget för dagen var följande:

Uppvärmning - 10 minuter promenad

Långa intervaller - 4x6 minuter löpning, 1 minuts aktiv vila (promenad) efter varje löpintervall

Nedvarvning - 10 minuter promenad.

Total tid - 48 minuter

Total sträcka (inkl. uppvärmning och nedvarvning) - 5,25 km

Idag kändes det faktiskt helt ok, nästan hela passet. De två första 6-minutersintervallerna gick riktigt bra. De två sista var lite mer jobbiga. Men, idag kändes det återigen som att jag liksom hade löpsteget. Fötterna tog sig fram för egen maskin. Jag behövde inte tala om för mig själv att jag måste ta ett steg till, och ett till, och ett till...

Och kan ni tänka er, idag gav jag mig ut på dagens löprunda helt frivilligt. Jag behövde ingen övertalning alls...

Korta intervaller...

... är inte min starka sida. Men, det var vad som stod på agendan på dagens träningspass. Det krävdes ingen större övertalning att faktiskt bege mig ut på dagens runda, även om jag kanske inte direkt jublade när jag bytte om och gav mig iväg på ett lunchpass.

Dagens pass såg ut enligt följande:

Uppvärmning: 10 min promenad

Korta intervaller: 10x1 min löpintervaller, 30 sek aktiv vila (promenad) efter varje löpintervall

Nedvarvning: 10 min promenad.

Total tid: 35 min

Total sträcka 3,8 km

Jag har så svårt att få till de där intervallerna. Det blir bara ryckigt alltihop. Men, men, en vacker dag kanske jag får till de där intervallerna. Inte för att jag har någon större förhoppning om det. Jag har aldrig varit en person som är snabb på (korta) intervaller. Kanske är det därför jag valde att bli målvakt när jag spelade fotboll. Jag orkade inte med att hela tiden springa fram och tillbaka. Som intervaller. Nej, jag är mer av den sega personen, som liksom trampar på och betar av meter för meter.

Så förbaskat stolt!

Och mallig. Idag stod det träning på agendan. Och jag är en sådan person som gärna har träningen gjord, så att träna på morgonen är inga problem. Enligt träningsprogrammet så var det 35 minuter enligt 5-minutersprincipen som gällde. Passet är helt enkelt indelat i 5-minutersblock, där man tar ett block i taget. Man ska jogga så länge man orkar "inom 5-minutersblocket och sedan ska man promenera tills 5 minuter har passerat. Sedan joggar man igen tills man inte orkar längre och promenerar fram tills det gått 10 minuter. Och så vidare. När man orkar jogga 5 minuter i sträck passerar man den första 5-minutersgränsen och påbörjar ett nytt block. Ex. orkar man jogga i 8 minuter blir det gång/promenad därefter fram till 10 minuter...

Jag har ju "hittat" Rocksjön i Jönköping som är lite drygt 3 km lång om man väljer att springa över spången och inte runt förbi ICA Maxi (den sträckan blir längre). Jag gillar den här rundan, då den är platt och jag vet att jag tar mig runt sjön på träningspasset som är någonstans mellan 30-40 minuter just nu. Det är bra för psyket att veta att jag tar mig runt hela sjön på passet. Och lite till... Det gör mig inte så mycket att jag måste ta bussen in till stan för att ge mig ut på löprundan.

Hur som helst. Idag behövdes det ingen övertalning alls. Det var inga problem att byta om till löparkläder och packa en väska med handduk och rena kläder och sedan ta bussen in till stan. Lämna väskan på jobbet och sedan ta mig bort till Rocksjön. Innan jag kickade igång musiken i lurarna och startade klockan så höll jag ett litet pep-talk med mig själv.

Jag startar klockan och ger mig iväg. Jag tycker det går segt i början, men tar liksom en lyktstolpe i taget. Men nånstans efter ca 1 km så känner jag att jag har hittat något som kanske kan vara ett löpsteg. Jag känner att det går bra det här. Jag behöver inte tänka, utan fötterna tar mig framåt ändå. Inte fort. Och det är inte heller meningen. Men jag joggar, och det känns helt ok. Efter ytterligare någon kilometer så känns det inte lika lätt längre, men jag lufsar vidare. Målet är förstås att ta mig till spången och komma några meter längre än förra lördagen. Och när jag kommer till den punkten där jag fick avbryta joggningen, och börja gå förra veckan, så känner jag att jag har krafter kvar. Jag har några punkter utmed spången som jag har som delmål. Och jag tar mig förbi varenda en av dem. Till slut är då målet att orka jogga hela spången. Och det gör jag. Sedan finns det en liten bit spång till och har jag kommit så långt så ska jag baskemig ta även den biten. Och tro det eller ej. Men det gör jag. Nu är jag strax ute på asfalten igen, och nu är det segt. Riktigt segt. Det är "en lyktstolpe" i taget igen. Fram till den där bryggan. Fram till bron. Fram till där "vägen" delar sig vid Rocksjöstadion. Jag tar åt vänster enligt planen. Och nu är jag trött. Riktigt, riktigt trött. Det är inga vackra "löpsteg" jag tar. Knappt så att det kan räknas som något mer än gång, men jag tar mig framåt. Fram till det där trädet. Till nästa träd, och nästa och så sista biten ut till cykelvägen. Ut på asfalten med ett par stapplande steg och så slutar jag jogga och kollar klockan. 29.14. Jag inser nu att jag faktiskt sprungit lite drygt 3 km. Och nästan 30 minuter i ett svep. Jag är så sjukt nöjd med mig själv. Och slut. Helt slut. Men, träningspasset är inte riktigt över än. Jag ska ju träna i 35 minuter. Jag struntar dock i att jag eg. ska jogga igen när klockan passerar 30 minuter. Jag har joggat drygt 3 km, så jag är värd att promenera de sista 5 minutrarna och 46 sekundrarna på passet.

Jag har ingen fancy träningsklocka (än) som mäter sträckan. Men, jag visste att jag joggat i lite drygt 3 km i alla fall. Så väl hemma så går jag in på Funbeat och ritar upp dagens runda. Och när jag inser att jag faktiskt joggat lite mer än drygt 3 km, närmare bestämt 3,6 km så blir jag faktiskt än mer stolt. Och mallig, över min bedrift. Räknar jag med promenaden sista biten, vilket jag så klart ska göra, så blir den totala sträckan 4,2 km på 35 minuter.

Jag har fortfarande inte riktigt smält att jag faktiskt smällde till med 3,6 km joggning idag. Jag menar, i tisdags var jag ju beredd på att kasta in handduken. Att strunta i alltihop. I torsdags var det lite lättare att ge mig ut, men jag fick ändå övertala mig. Och idag ger jag mig i princip bara ut. Nu vet jag att det inte alltid kommer att vara så här lätt som idag. Men, jag tror att bara vetskapen om att jag nu orkar mer än 3 km i ett svep kommer göra det lite lättare...

Nu ska jag ta det lugnt resten av den här dagen. Kolla lite på Finnkampen och ett par avsnitt av "Barnmorskan i East End" typ.

Man ska inte ropa hej...

Lite lagom trött och varm efter dagens löppass.
Glasögonen immade igen...

I gårdagens blogginlägg så skröt jag om hur bra jag är på att brygga kaffe på jobbet. Bara för detta så misslyckades jag med kaffet idag på morgonen. Men, då jag var först på plats så kunde jag ju åtgärda problemet utan att någon märkte något... Ja, förutom de två som jag var tvungen att berätta det för. Men, dagens lapp på kaffekannan gjorde alla kollegor mycket glada. Idag plitade jag ner en liten hälsning om att en kopp nybryggt kaffe smakar extra gott en sån här gråmulen och regnig morgon!

Idag stod det åter träning på agendan, och jag packade träningsväskan imorse och den fick följa med till jobbet. Det var inte riktigt lika hårda förhandlingar med mig själv idag, som i tisdags, trots det ruggiga vädret. Jag passade faktiskt på att genomföra träningspasset på lunchen. Jag har ju fördelen att jag kan styra min arbetsdag relativt fritt. Jag var på jobbet tidigt imorse och jag gick hem kl. 17.00 så att min lunch idag blev på två timmar gjorde liksom ingenting. Enda kruxet var att jag var helt slut typ hela eftermiddagen efter dagens träningspass. Men, samtidigt, jag är så glad att jag att genomförde passet och jag är så nöjd att jag faktiskt orkade det. Direkt efter att intervallerna var avklarade så gjorde jag en liten segergest. För jag hade håll redan mot slutet av andra löpintervallen och den satt i under de resterande två. Benen kändes stumma, men ändå lite bättre än i tisdags. Nu vet jag att benen kommer kännas stumma ett tag till. Jag har ju liksom inte hittat tillbaka till mitt löpsteg än, och jag är ju faktiskt överviktig. Så klart benen klagar lite. Men, de klagar inte så mycket att jag inte kan genomföra mina pass. Än. ;-)

Passet blev enligt följande

Uppvärmning: 10 min promenad

Långa intervaller: 4 min löpning, 1 min promenad, 4 min löpning, 1 min promenad, 4 min löpning, 1 min promenad, 4 min löpning, 1 min promenad

Nedvarvning: 10 min promenad

Total tid: 40 min

Total sträcka: 4,2 km

Lite omtanke

När jag var ny inne på kontoret i centrala staden så gjorde jag misstaget en gång att inte sätta på en kanna kaffe när jag kom till jobbet. Jag var nämligen först på plats. Jag brukar skämtsamt säga att det var nära att jag blev lynchad på grund av denna miss. Jag trodde i min enfald att det var de som hade kontorsveckan, alt att den kaffedrickare som kommer först till kontoret sätter på kaffet.

Nu vet jag ju bättre. Och då jag väldigt ofta är först på plats, så ingår det numer i min morgonrutin att sätta på en kanna med kaffe. Det som är lite roligt, är att jag, som inte dricker kaffe, och inte kommer att göra det heller - ja, jag har testat, är den som klarar av maskinen bäst. När de andra brygger kaffe blir det nio gånger av tio (massa) sump. Men, det gäller ju att inte ha bråttom när man måttar kaffet och häller i det i filtret och sedan sätter in filtret i maskinen. Det måste vara jämvikt i kaffet och man får lirka lite med filtret så att det är "rakt" i hållaren. Annars så glider det och kaffet rinner utanför filtret och rätt ner i "kannan". Men, jag har alltid fått beröm för mitt kaffe. Mormor lät ingen annan brygga kaffe om jag var hemma hos henne. Tanterna och farbröderna njöt av mitt kaffe på "hemmet". Så jag skulle kanske byta karriär och bli barista. Eller inte. Bryggkaffe är vad jag klarar av!

Det har även blivit lite av mitt signum att sätta en lapp på kannan med det nybryggda kaffet. Jag vet att jag i alla fall skulle uppskatta att veta att kaffet i kannan är nybryggt. 

Beredd att kasta in handduken

Det är illa när man efter en ynka vecka in i träningsprogrammet är beredd att kasta in handduken och bara strunta i alltihop. Men där var jag tidigare idag.

Kroppen ville verkligen inte träna. Mina inre röster tjattrade som bara den. Det var en hel kakafoni under eftermiddagen. "Jag orkar inte träna". "Jo det gör du". "Jag vill inte träna". "Jo det vill du". Jag är faktiskt på väg att bli förkyld". "Det är faktiskt bara 10x40 sek löpning. Resten är promenad. Det klarar du". Och så höll det på...

Men direkt efter att jag stängt ner jobbdatorn och packat ihop alla jobbgrejer så bytte jag om till träningskläder och snörade på mig skorna. Jag var dock fortfarande oense med mig själv om jag verkligen skulle genomföra dagens träning. Men nu var jag ju ändå ombytt och klar...

Jag tog mig bort till Rocksjön igen. Väl framme startade jag tidtagaruret och jag började med uppvärmningen som var promenad i tio minuter. Och sedan var det bara att köra på. Passet såg ut enligt nedan.

Uppvärmning: 10 min promenad

Korta intervaller: 10x40 sek löpning. 20 sek aktiv vila (promenad)  mellan löpintervallerna.

Nedvarvning: 10 min promenad.

Total tid: 30 min

Total sträcka: 3,15 km

Det gick inte fort. Löpstegen var långt ifrån vackra idag. Benen kändes lite sega under löpningen idag, men de tre första intervallerna gick bra. Sedan blev det tungt. De två-tre sista intervallerna gick också bra. Men de i mitten, var riktigt sega. Men, det var bara att ta ett löpsteg i taget. Och känslan efteråt. Det är den jag är ute efter. Den när jag är (helt) slut men samtidigt den där känslan av lättnad och glädje. För så är det. Jag har långt kvar, väldigt långt kvar, till formtoppen, och även ett pass på 30 min där jag blandar gång och joggning och där jag faktiskt inte ens har joggat/sprungit hälften av tiden.

Men, jag vet ju att om jag fortsätter med träningen så blir jag starkare och kondisen blir bättre. Så det är bara att hänga i och kämpa på!

Det gick!

Idag var det dags för veckans tredje löppass, av tre. Jag gillade rundan runt Rocksjön så pass mycket att jag faktiskt tog beslutet att kubba runt denna sjö även idag!

Dagens pass var enligt "5-minutersprincipen." i 30 minuter. Passet är helt enkelt indelat i 5-minutersblock, där man tar ett block i taget. Man ska jogga så länge man orkar "inom" 5-minutersblocket och sedan ska man promenera tills 5 minuter har passerats. Sedan joggar man igen tills man inte orkar längre och promenerar fram tills det gått 10 minuter... När man orkar jogga 5 minuter i sträck passerar man den första 5-minutersgränsen och påbörjar ett nytt block. Ex. orkar man jogga i 8 minuter blir det gång därefter fram till 10 minuter...

Jag hade inga större förväntningar på det här passet, för det är inga pigga ben/muskler jag har efter veckans två joggingpass. Men, jag hade räknat ut att jag borde runda sjön i alla fall på dagens 30 minuter. Och det var målet.

Jag börjar jogga, och vill egentligen ge upp efter ca 400 meter. Men, jag knatar på. Det går inte fort. Och det är inte vackert. Men, steg för steg tar jag mig framåt, och det är det som är målet. Jag passerar 1 km, och jag fortsätter, sakta men säkert. Jag passerar 2 km, och jag tänker att jag orkar lite till. Egentligen är jag mer än nöjd här, för jag trodde inte jag skulle orka mer än 1 km max. Men, strax efter att jag passerat 2 km så kommer jag till spången utefter Rocksjön, och jag ville gärna orka åtminstone några steg på spången innan det är dags att promenera, och det gjorde jag.

När jag, mer eller mindre helt slut, stannar och börjar promenera kikar jag på klockan och den visar 17 min, 25 sekunder. Jag orkade alltså jogga (i sakta mak) i 17 minuter och 25 sekunder! Jag promenerar sedan i 2 minuter och 35 sekunder enligt programmet. När klockan passerar 20 min är det dags att börja jogga igen. Och nu var det segt. Riktigt segt. Benmusklerna protesterade rejält. Men, jag kämpade. Ett steg i taget tills jag var över spången. Därefter var det en lyktstolpe i taget tills jag kom tillbaka till Rocksjöstadion där jag påbörjade dagens runda. När jag passerar den osynliga linjen som var startlinjen så har inte klockan riktigt slagit 30 minuter, så det var bara att fortsätta den knappa minuten som kvar. Totalt fick jag ihop 3,6 km idag.

När jag äntligen får stänga av tidtagaruret är jag helt slut. Men, samtidigt SÅ nöjd med dagens prestation. Att jag orkade mer än  2 km i ett svep. Visst det var kanske bara med ca 150 meter men ändå. Att jag orkade jogga 17 minuter och 25 sekunder innan jag behövde stanna.

Men, att jag om fyra veckor ska klara att jogga hela 5 km det känns fortfarande som en utopi. Samtidigt vet jag det att om jag följer programmet så ska det ju gå. Egentligen ska den där 5-kilometarn om 4 veckor betas av på 35 minuter. Det är alltså 1,4 km till på 5 minuter... Mitt mål är att ta mig runt 5 km utan att behöva gå. Tiden är faktiskt helt orelevant!

Sega muskler

Idag stod det återigen träning på agendan. Eller återigen. Det är bara andra passet sedan omstarten... Hur som helst. Redan i tisdags tog jag beslutet att detta träningspass ska ske inne i Jönköping, direkt efter jobbet. Och planen var att ta mig runt Rocksjön.

Så efter jobbet där jag bl.a. hann med att gå till teatern och sätta upp affischer, gå igenom Visingsö Tornerspel och de s.k. In Blanco-biljetterna som jag skrev ut för försäljning i hamnen och i entrén, hjälpt kunder med biljettbokningsbekymmer, och lite annat smått och gott, så bytte jag om till mina träningskläder.

Jag tog mig bort till Rocksjön och startade tidtagaruret. Skulle jag hinna de ca 3,4 km som jag räknat ut att det skulle vara på passets 35 minuter? Det borde gå i alla fall.

Redan vid uppvärmningspromenaden protesterade lårmusklerna lite. Om jag ska vara helt ärlig, så har de protesterat mest hela dagen. Men, jag hade gett mig den på att klara av dagens upplägg. Och det gjorde jag. Men, sista joggintervallen gick inte fort... När jag hade klarat av mina intervaller och jag var på nedvarvningspromenaden så protesterade varenda muskel och led från höfterna och neråt. Hjärtat och lungorna klagade lite också. Men, samtidigt, känslan att man faktiskt klarat av målet som man satt upp är helt fantastisk. Och jag vet ju att flåset blir bättre, kondisen kommer att byggas upp och jag kommer att orka jogga längre sträckor, med lite högre tempo. Men, ett steg i taget.

Men kom jag runt Rocksjön på mina uppsatta 35 minuter? Ja det gjorde jag. Jag kom till och med lite längre. För er som kan ert Jönköping så kom jag bort till rondellen vid Atteviks och över övergångsstället mot ED...

Men, det bästa är ändå att nu när jag kom hem och kontrollmätte sträckan, då jag gjorde en liten avvikelse mot den planerade rundan pga Insparken/Kick-offen för de nya högskolestudenterna, så blev sträckan 3,8 km minsann!

Rundan blev som följer
Uppvärmning: 10 min promenad
Långa intervaller: 4x3 minuter joggning med 1 minuts aktiv vila mellan joggintervallerna. Jag valde att promenera under vilan.
Nedvarvning: 10 min promenad
Total tid: 35 min
Total sträcka: 3,8 km

På lördag är det dags för nästa pass och då är det "långpass" som gäller. Om jag tar mig ur sängen förstås...

Börja(r) om från början...

Trött och nöjd

Mitt stora mål i år var att springa, nej ta mig runt, den 21 km långa banan som var Jönköping Half Marathon. Men, det blev ju inte riktigt så. När träningen kapsejsade efter semesterresan i mars(!) så grät jag inga floder då jag insåg att Jönköping Marathon och halvmaran, krockade med Visingsö Tornerspel. Då Tornerspelsföreningen använde sig av vårt biljettsystem för första gången och det var första gången som vi använde oss av det utanför våra egna arenor så lovade jag i ett tidigt skede att jag kommer att finnas på plats i Gränna för att hjälpa om ev problem uppstår eller om det skulle behövas printa ut fler biljetter...

Men, jag är inte den som ger upp så lätt. Eller, jo det gör jag faktiskt. Men, att springa en halvmara har varit min dröm i säkert 20 år, om inte mer. Och jag ska springa en halvmara innan jag trillar av pinn...

Så idag tog jag de första stapplande stegen mot Jönköping Half Marathon 2018. Det var inte vackert. Det gick inte fort. Och det var inte speciellt långt. Men, långsamt är också ett tempo! Nu har jag ju nästan exakt ett år på mig att pricka in toppformen och det borde vara fullt möjligt. Men, då jag tappat all (den lilla) kondition som jag ändå lyckats bygga upp i vintras/våras, så har jag bestämt mig för att börja om från scratch.

Mitt första mål är att gå från 0-5 km på 5 veckor. Jag kommer att följa ett av Lovisa "Lofsan" Sandström och Jessica Almenäs träningsprogram ur boken "Stora löparboken för kvinnor".

Dagens pass var kort intervall och innehöll följande:
Uppvärmning: 10 min promenad

Kort intervall: 10x30 sek/aktiv 30 sek vila. Min vila innebar att jag promenerade mellan joggintervallerna.

Nedvarvning: 10 min promenad

Total tid: 30 min

Total sträcka: ca 2,8 km

Ändrade planer

Egentligen var det tänkt att jag skulle springa Jönköpings halvmaraton. Jag började ju träna och kom igång riktigt bra. Sedan kom visst en liten semesterresa i vägen och väl hemma igen gick det inte så bra med träningen längre. Jag gav dock aldrig upp hoppet om att ändå ställa upp.

Men, så upptäckte jag att halvmaran sammanföll med Visingsö Tornerspel. Och i år använder de sig av vårt biljettsystem för första gången. Det är också första gången som vi har ett arrangemang som vi är utanför våra arenor och där scanningen verkligen ska testas. Med anledning av detta så bestämdes det i ett ganska tidigt skede att jag ska finnas på plats i Gränna hamn som en support och även vid behov skriva ut biljetter som sedan säljs i en liten "entrékassa". När det bestämdes att jag ska vara i Gränna hamn så hade jag faktiskt inte en tanke på att jag skulle springa halvmaran den lördagen. Detta slog mig faktiskt först strax innan jag gick på semester.

Med tanke på hur träningen gått efter den där semesterresan i mars så grät jag väl inga störtfloder när jag insåg att jag faktiskt inte längre kan springa halvmaran...

När jag åkte till jobbet imorse så visste jag inte hur länge jag skulle jobba. Det blev lite drygt sex timmar nere i hamnen. Och då jag nuförtiden är en kontorsråtta, så känns det i fötterna och vänster knä och vad att jag stått på asfalt nästan hela passet. Lunchen blev en mjukglass med Noisettetopping. Jag fattar dock inte att jag som flera gånger under semestern gnällt om att mina "mattider" blev rubbade då det inte åts lunch mellan 12 och 13. Idag gick det alldeles ypperligt att bara äta en mjukglass innan det blev en sen lunch. En mycket sen sådan...

Innan jag åkte hem skrev jag ut lite biljetter inför morgondagen på Grenna Museum och sedan gick jag över gatan till MacAndrée där Putte, fixade lite mat till mig.

Imorgon är jag åter på plats i Gränna hamn, det blir dock ett något kortare pass. Och jag har redan nu förberett lite biljetter. Igår glömde jag att skriva ut färjebiljetterna, så det blev lite stressigt innan jag fick ut de första färjebiljetterna...

Nu händer det grejer!

Ja nu äntligen börjar det lossna igen på jobbet! Jag har haft lågsäsong sedan slutet av maj. Mina ordinarie arbetsuppgifter har varit nästan obefintliga sedan slutet av maj och fram tills den här veckan. Och för att få dagarna att gå så har jag gått och norpat arbetsuppgifter lite här och där på kontoret. Men nu äntligen har jag fått öka arbetstakten lite för att hinna med

Men, det är så min tjänst är. Den är väldigt säsongsbetonad. Jag lägger upp de evenemang som är på Teatern och Konserthuset i Jkpg, ja det är ett fåtal som inte säljer biljetter via oss men som hyr tex Teatern. Efter att evenemanget och biljetterna är upplagda i biljettsystemet, så ser jag till att det även hamnar på vår hemsida. Just nu så måste jag göra det manuellt, men tanken är att hemsidan ska hämta upp evenemangen direkt från hemsidan. Jag ser till att mina kollegor på turistbyrån får biljettsläppsinfo, samt att våra publikvärdar, kassörer, värdinnor och scenmästare får samma info. Jag ser till att försäljningsrapporter skickas enligt önskemål, och ska det göras fribiljetter till tävlingar och arrangören är det jag som åtgärdar detta. Jag har även kontakten med våra publikvärdar och kassörer inför evenemang osv. Jag skickar underlag till restaurangen på Konserthuset om vad som är förbeställt inför varje konsert, informerar idrottsklubben som ansvarar för garderoben om hur många som förköpt garderobsavgifter på Konserthuset, uppdaterar städschema för teatern... I slutet av varje månad är det jag som gör löneunderlagen så att de får betalt.

Konsert- och teatersäsongen är september-maj, och det är inte många biljettsläpp som sker under tex juni och juli och första halvan av augusti. Och i och med att verksamheten i princip ligger nere så har jag inte så mycket att göra slutet av maj-första halvan av augusti. Det är någon rapport som inte skickats som den ska, något enstaka biljettsläpp. Men nu minsann...

Den här veckan har jag jobbat lite med Visingsö Tornerspel, då vi säljer biljetterna till detta arrangemang för första gången i vårt system. Det har varit lite småpill, och introduktion i systemet och hur scanningen fungerar. Det ska även säljas biljetter i Gränna hamn och i entrén till Tornerspelen så jag har skrivit ut lite biljetter för detta.

Den här veckan har jag även fått material till inte mindre än två evenemang som kommer vara i höst. Det ena är en teaterföreställning där det är 4 skolföreställningar och 2 publika föreställningar. Till skolföreställningarna har jag beställt publikvärdar och scenmästare. Till de 2 publika föreställningarna så har jag gjort klart själva biljettupplägget i biljettsystemet för båda dagarna, men ännu inte lagt upp det på hemsidan. Det är biljettsläpp nästa vecka.

Sedan är det en julkonsert på Konserthuset som jag är väldigt sugen på att gå på själv. Jag får dock inte avslöja något förrän på onsdag när det blir officiellt... Där har jag påbörjat biljettupplägget, men hann inte klart. Planen är att allt ska vara klart på måndag med biljettupplägget. På tisdag måste det vara klart.

Vi har ytterligare två biljettsläpp nästa vecka, men där är jag klar med allt. Jag ska bara klicka i ett par rutor i biljettsystemet och bocka ur ett par rutor på hemsidan så är det klart!

Tillbaks till rutinerna

Ja jösses vad fyra veckor kan gå fort! Jag har haft en sååå bra semester i år. Först blev det en tur till Skåne med syrran i husbilen, där vi turade till Helsingör. Det blev en båttur i Uddevallafjorden, sedan var tanken att jag skulle vara hemma ca en vecka innan turen åter gick till Skåne, fast med mor och far.

Vid Kronborgs slot i Helsingör.

Det blev dock ändrade planer. Syrran ringde och frågade om jag ville hänga med till Mariefred och vidare Birka? Självklart ville jag det! Så jag blev upphämtad av syrran och C med husbilen och vi for iväg till Mariefred en lördagsmorgon. Väl i Mariefred blev det självklart ett besök på Gripsholms slott. På söndagen blev det sedan en båttur till Björkö och Birka! Dit har jag velat åka i många år. Efter lite velande på söndagskvällen så bestämde vi oss för att vi minsann skulle ta en tur till Trosa med husbilen! Å vilken liten mysig stad. Att jag såg min stora idol - jo det är sant - Tommy Körberg, gjorde ju inte saken sämre. Tyvärr blev jag lite för star struck och kom mig inte för att ens säga hej eller be om att få ta en bild... På väg hem från Trosa stannade vi till vid Tullgarns slott och gick en guidad visning där.

Hem till syrran i ett par dagar innan det var dags för turen till Skåne med mor och far. Vi bodde i Trelleborg, men det blev faktiskt inget besök i själva Trelleborg den här gången... Men, det blev en tur till Tomelilla, där jag ju bodde 2006-2009, Simrishamn (som vi visserligen lämnade typ lika fort då vi inte hittade någon parkering...), Sveriges sydligaste udde, Ystad...

Sista semesterveckan tillbringade jag hemma i Småland, och jag läste och vilade, typ. Och det var riktigt skönt att verkligen få varva ner!

Vill du veta mer om mina bravader under semestern så kika in på min utflyktsblogg...

I väntan på guidningen på Birka.
Bilden har jag helt fräckt norpat av syrran!

Vacay

Hamlet?

Vilken smakstart jag har fått på årets sommarsemester! Kompade ut ett par timmar i fredags och åkte raka vägen hem till syrran. Eller så rakt det kan bli när man åker kollektivt.

I lördags grejade och donade vi hemmavid och i husbilen, för i söndags morse for vi söderut. Vi hade bokat in oss på Råå Vallar Resort i Helsingborg. Väl framme tog vi det lugnt och slappade utanför husbilen resten av dagen och kvällen!

I måndags blev det en tur över sundet till Helsingör, vi strosade lite längs Stengade, åt god mat och köpte med oss wienerbröd med choklad till husbilen! Det blev sedan en lugn kväll på campingen med grillad korv med bröd till middag!

I tisdags blev det faktiskt ytterligare en tur över sundet och till Helsingör. Det kan delvis bero på min förkärlek till kyrkor... Jag har ju varit i Helsingör relativt många gånger, men jag har aldrig kommit in i Domkyrkan eller S:ta Mariakyrkan, som hör(de)n till karmelitklostret som en gång fanns här. När vi ändå var i Helsingör igen så blev det en promenad till Kronborgs Slot. Ni vet slottet där Hamlet utspelas! Efter att ha utforskat slottet lite närmare och även hälsat på Holger Danske igen så var det två ganska möra systrar som begav sig tillbaka till campingen och husbilen. Då vädret vacklade fram och tillbaka, så chansade vi inte på att dra igång grillen utan det blev en pizza från restaurangen på campingen i husbilen.

Igår åkte vi hem till Västergötland och idag har vi inga planer alls. Bara ta det lugnt. Det kan behövas det med. Vi får se vad vi hittar på i helgen. Någon gång nästa vecka åker jag hem till Småland igen. Det är skönt att bara vara hemmavid lite med faktiskt.

Det kommer mer info om vad vi upplevde i Helsingör på min utflyktsblogg!

Ja jösses...

... vilken tisdag jag har haft. En av mina arbetsuppgifter är att byta/uppdatera våra affischer på Teatern och Konserthuset. Idag kom det en rulle med nya fräscha affischer. En av dessa skulle sättas upp på Teatern. Så jag traskar dit. Vid personalingången drar jag passerkortet och slår in första koden. Inne på teatern ska jag sedan slå av larmet. Det är bara det att jag slår in fel kod. Jag väljer en annan kod. Även denna är fel. Nu börjar jag ju bli lite stressad. För jag kan ju koden. Men uppenbarligen har jag helt glömt av den. Och "passertiden" räknar obönhörligt ner. Jag inser ganska snart att larmet kommer gå. Och gissa om larmet gick igång på teatern. Då inser jag att jag faktiskt inte vet vad jag ska göra. Ska jag ringa något nummer? Ska jag bara invänta Securitas? Jag ringer först en kollega, men han svarar inte. Då ringer jag nästa kollega. Och larmet det tjuter. Jag har visserligen gått ut igen, för inne på teatern går inte att vara. Min kollega ringer till Securitas och allt jag kan göra är att invänta Securitas. Under tiden jag står där och väntar så tittar jag i min mobil, och där står ju koden. Jag hade slagit fel på en ynka siffra... Med Securitas på plats så nollar vi larmet och jag får bevisa att jag faktiskt har rätt att gå in på teatern genom att slå in min kod på larmdosan. Och nu minsann fungerade den!

En liten stund senare har jag tagit mig till Konserthuset och ska sätta upp nya affischer där, men döm om min förvåning när jag inte kommer in. Jag testar huvudingången. Dörrarna är låsta. Jag går till huset bredvid (där man enligt en lapp ska lämna posten), men de kan inte hjälpa mig. Det trodde jag visserligen inte heller, men det skadar inte att fråga. Jag blir hänvisad till en annan dörr och Elmias kontor. Men där kommer jag inte heller in. Man måste, helt förståeligt ha en kod för att komma in. Någon sådan kod har inte jag. Jag hittar inte heller någon ringklocka. Men som tur är så kommer det en vaktmästare gående som kan släppa in mig och kollegan. Det visar sig att det är semesterstängt på Elmia. Hade jag vetat det så hade jag ju inte åkt upp idag...

När jag sedan tar stängningen av turistbyrån pga sjukdom hos turistbyråpersonalen och jag ska räkna ena kassan så får jag inte ihop den. Det börjar med att jag räknar kassan och fyller i dagens kontanta försäljning (som inte ska ha varit någon utifrån växeln). Men när jag gjort avslutet i kassan så upptäcker jag att det ligger ytterligare 200 kronor i kassan. Jag förstår dock inte att kassasystemet godkände att jag fyllde i fel summa. För annars när man fyller i en annan summa än vad som slagits in får man minsann ett felmeddelande... Jag tittar på utskriften och ser då att den kontanta försäljningen inte stämmer överens med de 200 kronorna jag hade "för mycket"... Nu hade jag ingen ork att försöka reda ut det hela, då jag redan jobbat över nästan en timme, utan jag tog kassorna och lade in dem i kassaskåpet. Jag får luska mer imorgon när jag kommer till jobbet och jag är pigg i hjärnan.

Oavsett vad, så har det minst sagt varit en spännande jobbtisdag. Det ska bli spännande att se vad morgondagen har att erbjuda. :-)

Skärpning!

Solnedgång en junikväll 2017

Jag är så dålig på att uppdatera den här bloggen. Jag måste verkligen skärpa mig. Eller lägga ner den. Fast det sistnämnda är jag inte riktigt beredd på att göra. Än. Så här kommer ett litet blogginlägg.

Livet går sin stilla gång här i landet Småland. Jag jobbar och sliter. Eller nej förresten. Sliter gör jag inte. Jag har nämligen (extrem) lågsäsong på jobbet nu. Så jag försöker hjälpa andra avdelningar så mycket jag kan! Jag har helt tappat träningen. Nu gör det kanske inte så mycket då jag insett att jag ändå inte kan springa halvmaran då jag ska jobba den helgen i Gränna. Jag är support (på plats) för vårt biljettsystem den helgen. Å andra sidan kanske det gör att jag åter hittar tillbaka till träningen, när det inte längre är ett "måste" för att jag ska genomföra ett lopp.

Hjärnan har gått in i semestermode redan. Även om jag har ytterligare en vecka kvar att jobba innan semestern. Jag drar hem till landet Västergötland direkt efter jobbet på fredag. Ja jag slutar till och med ett par timmar tidigare än enligt schemat. Och på söndag morgon drar jag och syrran iväg till Skåne och Helsingborg med husbilen. Det ska bli så kul!

Före och efter...

Igår hade jag min första Visingsöguidning på mer än 1 1/2 år. Vi har ett gäng superb guider där ute på Öa, men ibland så kör det ihop sig av olika anledningar, och då händer det att jag hoppar in. Igår var ett sådant tillfälle.

Innan guidningen var jag riktigt nervös. Nu blir ju jag ALLTID nervös inför en guidning. Oavsett vilken guidning det är, eller hur många gånger jag gjort den. Men att bli så nervös att jag får ont i magen, ja närapå illamående, det är bara löjligt. Men, nu var det ju ett bra tag sedan jag satt där i guidestolen. Och även om jag kan mitt Visingsö (trots att jag är utböling), så kommer den, den där nervositeten. Men, jag säger som Thomas Ravelli, den dagen jag inte blir nervös inför en match (i detta fall guidning), det är dagen då jag inte är på tårna och gör ett bra jobb. Ja, det ska ni veta, att inför varje fotbollsmatch var jag också ruskigt nervös.

Igår var vi två bussar ute samtidigt. Plus att det var ytterligare en grupp en halvtimme. Så jag kontaktade den andre guiden i förrgår för att synka hur vi kör. Det bestämdes att jag börjar "norrut" istället för "söderut" som är den vanliga rutten. Jag startade inte heller nere i hamnen, som man ändå gör typ 99 gånger av 100, så jag fick tänka om lite gällande inledningen och vilken ordning jag skulle ta en del saker.

Men, det kändes bra. Det flöt på riktigt bra. Visst glömde jag väl en och annan sak, men nästa gång glömmer jag något annat... Det är så det är. Innan jag klev av bussen så greppade gruppens ledare micken och sade att hon sett mig under hela guidningen och sett att jag inte använt mig av något manus utan att jag har berättat allt utantill, hon avslutade med att jag kan min Visingsöhistoria. Sådant värmer.

Men, jag hade manus med mig. Det har jag alltid. Men, jag behöver i princip aldrig använda det. Men tryggheten i att materialet finns där om jag skulle tappa bort mig fullständigt är ovärderlig. På den tiden jag guidade på Grenna Museum hade jag alltid mina manuslappar med mig. Jag höll dem alltid i vänsterhanden, men efter de tre-fyra första gångerna behövde jag aldrig använda dem. Men, den gången jag faktiskt lämnat lapparna hemma, så gjorde jag ingen jättebra guidning. Den var inte dålig. Men, känslan att min backup inte fanns där, gjorde att jag började tveka på det mesta som jag skulle berätta om. Så ja, jag kommer fortsätta ha mina manuslappar med mig...

Klev av bussen med gott självförtroende, och kunde som vanligt inte förstå varför jag skulle bli så rackarns nervös för. Nu ska jag försöka behålla gårdagens känsla efter guidningen inför ett stundande uppdrag som jag har...

Skåne, here I come!

Kanske inte riktigt riktigt än. Men i sommar blir det en tur ner till Skåneland med mor och far. Förra året frågade jag ju om de hade lust att hänga på till Öland på semester? Av den enkla anledningen att jag faktiskt ville vara lite mer rörlig än om jag åker tåg/buss. Och de ville hänga på.

Denna resa blev en sådan succé att vi knappt hann komma hem förrän de sade att de mer än gärna om det hela. Varje gång vi har träffats efter den resan har de sagt hur kul det var och att de gärna vill göra om det i sommar. Och jag är ju inte den som är den. Men, hur mycket jag än älskar Kalmar och Öland, så kände jag att jag vill till Skåne. Så när de var hemma hos mig i början av förra månaden så frågade jag dem om de kanske kan tänka sig att åka till Skåne istället för Öland. Och kan man tänka sig. Det vill de gärna. Nu var jag väl inte så förvånad, då de ganska frekvent besökte mig när jag bodde där nere!

Stranden vid Knäbäckshusen, Österlen

Hur som helst så sade jag att jag kollar upp lite alternativ, men jag förstod rätt snabbt att mor och far gärna vill bo på Dalabadets camping i Trelleborg. Jag har dock inte kollat upp det hela, förrän igår. Då skickade jag iväg en bokningsförfrågan om en övernattningsstuga på Dalabadets Camping 27-30 juli. Idag fick jag en bokningsbekräftelse. Det lilla lilla kruxet är ju att jag inte hade kollat med mor och far om de kan den 27-30 juli. Jag vet att de är bortresta vecka 28... När jag fått bokningsbekräftelsen så ringde jag hem till mor och far och frågade om datumen ovan passar för en tur till Skåne. Och mor sade att det funkar. :-) Pappa var inte hemma när jag ringde, men kom hem från den MC-tur han var ute på innan vi hann lägga på. Han blev väldigt glad när han fick höra att jag fixat en stuga i Trelleborg.

Jag meddelade dock mamma att jag MÅSTE till Tomelilla och "Bullen & Bönan". Stammisfiket under min tid i Tomelilla. Hon lovade på stående fot att det blir en tur till Tomelilla. Och "Bullen & Bönan". Nu blir det till att börja planera vad mer jag bara "måste" se och göra! :-)

Tiden går fort!

Idag för sex år sedan (Facebook påminde mig), så kom jag till Gränna för andra gången i mitt liv. Jag hade fått ett sommarjobb på turistbyrån och museet, och planerade att stanna till den 1 september. Sommarjobbet slutade den 31 augusti.

Jag och min ständige följeslagare, syrran, packade lilla bilen och så for vi iväg till Gränna fram på eftermiddagen. Vädret var väl lite si så där när vi kom fram. Vi tog oss fram till huset där jag hyrde ett rum, och packade ur bilen. Hyresvärden tog emot mig, men sedan for han till Oskarshamn till sin (på den tiden) särbo. Han tyckte jag kunde få komma tillrätta i lugn ro. :-)

Vi packade ur bilen och ställde in mina grejer i mitt rum. Därefter tog vi bilen ner till centrum, jag bodde nämligen alldeles alldeles norr om de allra centralaste delarna av Gränna, halvvägs upp på berget! Och som jag kom att gnälla över backen "hem" till mig, under tiden jag bodde i Gränna! Vi åt på Mac Andrée, alldeles mittemot jobbet. Och när vi var mätta och belåtna så handlade vi lite matvaror så jag skulle klara mig ett par dagar och så åkte vi tillbaka till huset. Syrran åkte tillbaka till Trollhättan och jag grejade och donade lite i mitt nya hem.

Utsikt från huset där jag bodde. Kvällen den 12 maj 2011...

Inte hade jag då anat att jag skulle bo kvar i rummet/huset i 9 månader innan jag flyttade till Kaxholmen. Jag fick extrajobb under hösten 2011 på museet, turistbyrån och sedan även på biblioteket i Gränna. Jag fortsatte jobba extra på museet, turistbyrån och biblioteket våren 2012, för att sommaren 2012 sommarjobba igen på turistbyrån och museet.

Sedan fick jag ett graviditetsvik, ett sjukvik, ett nytt gravidietsvik, ett sjukvik igen, och vips så var jag "inlasad" och hade en tillsvidareanställning! Jag har på mina sex år här i Småland hunnit med att jobba på Gränna Turistbyrå, Grenna Museum, Gränna Bibliotek, Visingsö Turistbyrå, Jönköpings Turistbyrå och nu då som biljettadministratör på Destination Jönköping. Jag har förutom guidat på museet (ingick i sommarjobbet), haft stadsvandringar i Gränna, bussguidningar på Visingsö, cykelguidning på Visingsö, guidat i "guldrummen" i Stadsparkserget i Jönköping (där den svenska guldreserven en gång förvarades), bussguidat mellan Jönköping och Gränna, och så nu i veckan cykelguidat i Jönköping (Elmia-runt Rocksjön-Vätterstranden-Elmia).

Jag har fått flera fina vänner här och bättre arbetskamrater än de jag har går nog inte att få!

Bättre sent än aldrig!

Strax efter att jag kommit hem från underbara Gran Canaria så lovade jag ju att det inom kort skulle komma ett lite längre inlägg om semestern. Och det kommer här. Något senare än planerat. Men, som det heter, bättre sent än aldrig!

Efter en, ja vad ska jag säga, spännande start på resan så tillbringades större delen av våra två veckor på Gran Canaria vid poolen faktiskt. Men, det började ju spännande så att säga. Dagen innan planet skulle lyfta upptäcker syrran att C:s pass har gått ut. Det var bara för dem att åka lite tidigare mot Landvetter än planerat och uppsöka polisstationen. Bussen jag skulle åka med från Jönnet till Landvetter gick sönder någonstans mellan Stockholm och Jönnet och man var tvungen att fixa fram en ny, så jag kom iväg nästan en timme senare än planerat. Nu, gjorde ju inte det så mycket då jag bara skulle ta mig till hotellet på Landvetter.

Efter en hyfsat god natts sömn så var det dags för oss att ta oss till terminalen och incheckning av bagaget gick bra och vi var ute väldigt god tid. Boardingtiden närmade sig och passerade, men ingen boarding påbörjades. Efter en bra stund får vi höra att man inte får ihop alla siffror... Jag säger till syrran och C att det är säkert för få platser på planet mot antalet bokade resenärer. Och det visar sig att jag faktiskt hade rätt. Planet som vi skulle åka med var kvar i Thailand, trasigt. Så man har fått fixa fram ett nytt plan. Som var mindre än det vi skulle åka med egentligen. Ving har fått dela upp oss resenärer och skickat SMS till de som dessvärre skulle få vänta tills eftermiddagen. Men, det verkar som att alla inte fått detta SMS, då det måste varit fler incheckade än vad som fick plats på planet. Vi hade dock turen att vi fick åka på morgonen som planerat. Vi hade bokat SunClass med bättre benutrymme samt underhållning ombord. P.g.a. det nya planet fick vi ingetdera. Våra Taxfree-varor fick vi inte heller. Nu hade vi visserligen bara köpt godis, solcréme och after sun, men ändå... När vi till slut landat på Gran Canaria och vi ska kliva ur planet så möts vi häftigt regn. Och åska.

Utsikten från vår balkong på hotellet

Lagom till vi kom till Playa del Inglés så slutade det att regna och solen tittade fram. Men, första veckan blandade och gav verkligen vädret. Förmiddagarna var bra, men sedan drog molnen fram och det gick inte att sola mer.

En av tre pooler på hotellet

En av anledningarna till att vi åkte till Gran Canaria då vi gjorde, var att jag fyllde år. 40 minsann. Och fyller man år, så får man själv bestämma vart och vad man vill äta. Nu är jag ju ingen gourmand. Och jag hade fått tips om en trevlig restaurang vid strandpromenaden i Playa del Inglés, som ska ha ruskigt goda pizzor. Så det blev pizza, och den var riktigt god.

En lagom glad nybliven 40-åring, vid stranden i Playa del Inglés.
Födelsedagsmiddagen intogs på restaurangen i bakgrunden.

Men, vi låg inte bara vid poolen, en dag följde vi med Ving till Las Palmas, huvudstaden på Gran Canaria, där vi bl.a. promenerade i Gamla stan och på shoppinggatan Triana. Vi hann även med ett besök vid shoppingcentret Las Arenas vid Las Cantrerasstranden innan vi åkte tillbaka till Playa del Inglés.

Santa Ana-katedralen i Las Palmas.

Casa Museo de Colón. Det sägs att Columbus bodde här
1492, innan resan där han skulle hitta en genväg till Indien,
men hamnade i Amerika istället!

Shoppinggatan Calle Mayor de Triana.

Utsikt från "Ciudad Jardín", "trädgårdsstaden", över Las Palmas

Las Canteras i Las Palmas

En ynka dag blev det vid stranden. Mig gör det inte så mycket. Jag är inte så mycket för att bada i havet. Dessutom var det extremt många som erbjöd massage, drycker, frukt och så vidare. Jag ljuger inte om jag säger att på förmiddagen, inom loppet 10  minuter så hade inte mindre än 5 stycken personer erbjudit massage. Sedan återkom de flera gånger under dagen... Vi valde i alla fall att ta badbussen ner till Playa del Maspalomas.

Maspalomas-stranden

En dag åkte vi med Ving på en utflykt som heter "Kontinent i miniatyr". Ön som inte är mer än ca 50 km från norr till söder, har inte mindre än 4 klimatzoner. Denna utflykt bjöd på svindlande bergsvägar, makalösa utsikter, god mat, Gran Canarias religiösa centrum och besök hos en banangrevinna, eller Jardín de la Marquesa, Arucas, som den botaniska trädgården officiellt heter.

Slingrande bergsväg.

Jag med Gran Canarias mest kända monolit i bakgrunden -
Roque Nublo. Typ öns mitt dessutom. Roque Nublo hittar du precis
intill mitt högra öra!
Kikar man extra noga (och förstorar bilden) så kan man se
Teide på Teneriffa. Det är tydligen ovanligt att man ser den
så tydligt! Ja, den syntes bättre live!

Basílica de Nuestra Señora del Pino i Teror.
Öns religiösa centrum.

Pinjemadonnan i Basílica de Nuestra Señora del Pino,
i Teror.

Banangrevinnans pampiga hus från 1800-talet.

Det var påfåglar överallt i Banangrevinnans trädgård

Kanariska bananer

Vi insåg alla tre att vi inte skulle kunna åka hem från Gran Canaria och Playa del Inglés utan att promenerat i sanddynerna i Maspalomasöknen. Vi visste att det är väldigt populärt att promenera i vattenbrynet mellan Playa del Inglés och Maspalomas. En promenad på kanske 90 minuter. Men, ingen av oss var direkt sugna på att göra just det. Så en eftermiddag frågade jag i hotellreceptionen om det var "bäst" att ta sig till Maspalomas eller Playa del Inglés (vi bodde ca 2,5 km från beachen i Playa del Inglés) om vi bara vill promenera en liten liten bit, men ändå få uppleva sanddynerna. Vi fick tipset om en plats typ mittemellan Maspalomas och Playa del Inglés. Vi blev inte besvikna.

Dunas Maspalomas

Jag bland sanddynerna

Dunas Maspalomas

Sista kvällen tog vi en taxi till fyren vid Maspalomasstranden och passade även på att promenera en bit på strandpromenaden i Meloneras. Det var en helt ljuvlig kväll, och kan ni tänka er, rätt var det var så hade jag en fornlämning framför mig nämligen "Punta Mujeres". Det är lämningar efter en bostad som hörde till ett kustsamhälle som fanns här redan på 700-talet...

Faro de Maspalomas.
Fyren uppfördes under 1800-talet..

Strandpromenaden i Meloneras (Maspalomas)

Fornlämningen "Punta Mujeres"

Solnedgången sedd från strandpromenaden i Melonseras.

Det var två helt underbara veckor, trots starten, och trots vädret den första veckan. Vi tog det lugnt och njöt av att vara lediga. Om det blev någon träning? Jodå, lite grann. Jag hade velat springa utmed stranden i Playa del Inglés, men hade ingen lust att traska 2,5 km bara för att jogga kanske 2 km och sedan ta mig tillbaka 2,5 km igen. Men, det blev ett pass på löpbandet på hotellets gym, ett vattenaerobicspass och ett cykelpass på hotellets gym. Och jag är nöjd med detta!

Om jag kan tänka mig att åka tillbaka till Gran Canaria. Japp. Men, Playa del Inglés var ingen höjdarort. Men vårt hotell, Sunprime Atlantic View, vägde helt klart upp det!