måndag 13 november 2017

Long time no seen...


Här var det längesedan jag skrev något. Dagarna rullar på. Jag jobbar, och nu är det högsäsong för mig. Det är biljettupplägg och säsongens konserter och föreställningar är i full gång. Så jag sitter verkligen inte sysslolös på jobbet.

Jag försöker hålla igång träningen. Vilket inte går så bra just nu.

Jag försöker få ordning på mitt matintag. Det går så där. Jag är alldeles för lat, och tycker generellt det är rätt tråkigt att laga mat. Eller själva matlagningen är helt ok. Men, jag ska ju komma på vad jag ska äta, jag måste införskaffa råvarorna, sedan ska maten tillagas och ätas och sist men inte minst sedan måste jag diska...

torsdag 28 september 2017

En kort runda...


Även om mitt träningsprogram nu är över, så har jag inte slutat träna. Nej, nej. Jag var ute på en lunchrunda i måndags och så blev det en runda idag efter jobbet.

Jag har ju fått in rutinen att träna tisdag, torsdag och lördag, men den här veckan så fick jag inte riktigt ihop träningen som jag fått innan. Så det blev ett lunchpass i måndags på 2,4 km. Detta pass var faktiskt riktigt segt. Men ändå slog jag till med snabbaste snitthastigheten! Det gick alltså snabbare än vad det kändes!

Då jag just nu har en hel del att göra på jobbet så passade det inte med lunchträning idag, utan istället så hade jag planerat ett pass efter jobbet. Dagens pass blev faktiskt ännu kortare än i måndags, och hur jag ska lyckas klämma till mellan 4-5 km på lördag är en gåta. Men det löser sig säkert!

Dagens pass som var 1,8 km, kändes faktiskt helt ok. Ja fram tills jag hade kanske 250 meter kvar, då kom tröttheten på allvar. När jag stannade tidtagningen så tänkte jag att tiden har väl stannat på 16-17 minuter, så döm om min förvåning när den har stannat på 13.56! Det hade jag verkligen inte räknat med.

Jag måste verkligen jobba på min mentala träning/inställning. Passet i lördags som ju var på 5 km var faktiskt lättare än passet i måndags. Även om jag var rejält trött efter 3,5 km. I det stora hela så var lördagens runda lättare än måndagens. Idag orkade jag ju köra på i, för att vara mig, ett hyfsat tempo, men när jag visste att jag snart var i mål så tog all ork slut.

Vet jag att jag ska jogga 4-5 km, ja då orkar jag längre innan tröttheten kommer. Vet jag att jag ska springa en kortare sträcka, ja nog 17 blir jag typ lika trött i kroppen och knoppen som om jag skulle springa en längre sträcka. Kroppen måste ställa in sig på en viss sträcka och när jag vet att jag närmar mig mål, ja då är det som att kroppen "lägger av"...

söndag 24 september 2017

I mål!


Jag gjorde det! Igår klarade jag att springa, nåväl jogga, 5 km utan att behöva gå eller stanna! Jag hade inte ens en nära-döden-upplevelse! Jag kan inte påstå att det var lätt, men samtidigt var det ändå inte riktigt riktigt så jobbigt som jag trodde att det skulle vara! Sluttiden blev 39 minuter och 52 sekunder! Under 40 minuter vilket var mitt mål. Vilket också innebär en hastighet på strax under 8 min/km.

Enligt träningsprogrammet som jag har kört efter så ska man klara sträckan på 35 minuter. Men, se det bryr jag mig inte om det minsta. På passen för mina långa intervaller ska jag egentligen ha hållit en hastighet på 7 min/km. Men, det har jag inte försökt mig på en en enda gång. Jag har enbart gått på hur lång tid varje intervall ska ha varit.

Mitt mål med det här träningsprogrammet har varit att komma igång med löpningen och orka jogga den första magiska gränsen som för mig är 5 km! Tiden har aldrig varit det viktiga. För jag vet att om jag nu fortsätter med träningen så kommer tiden pressas så småningom.

Jag har fått kämpa hårt för att ta mig igenom det här träningsprogrammet. Ska jag var ärlig så var jag ytterst tveksam till att jag faktiskt skulle orka jogga/springa 5 km efter den här 5-veckorsperioden. Redan vecka 2 så var jag dessutom beredd att kasta in handduken och strunta i alltihop. Men, jag valde att inte kasta in handduken den där tisdagen utan jag bytte om och snörade på mig joggingskorna och slet mig igenom det där passet. Efter det så gick det faktiskt lättare och lättare att ge mig ut på träningsrundorna. Men träningsrundorna i sig var inte alltid så lätta.

Under de här 5 veckorna har jag bekräftat det jag vetat i många många år, jag är ingen sprinter. Intervallträning är inget för mig och absolut inte korta intervaller. Nej, jag gillar de där passen då jag liksom "bara" lufsar på. Steg för steg. Det går inte fort. Och det är inte hellre meningen. Men, jag tar mig framåt! De passen jag faktiskt sett fram mest emot är de här långpassen som jag har kört på lördagförmiddagarna!

Jag kommer självklart att fortsätta träna, men jag kommer inte köra efter något specifikt träningsprogram på ett tag. Planen är att fortsättningsvis träna tre gånger i veckan. Två pass kör jag lite "kortare" typ 2-3 km/gång, och så ett långpass där jag joggar 4-5 km/gång. När 3 km känns "lätt" och 5 km helt ok så kommer jag gå på ett träningsprogram där målet är att jag kommer klara att springa 10 km! Just nu känns 3 km helt ok, men jag vill gärna känna att 5 km är det innan jag påbörjar nästa projekt!

Skulle jag bara köra på nu med nästa träningsprogram så tror jag att det blir lite för hårt för mig och jag kommer ge upp. Nej, nu ska jag verkligen hitta den här löpglädjen igen, som liksom redan har börjat smyga sig in i i mig. För nu vet jag ju att jag orkar jogga 5 km, och det har varit mitt första mål sedan jag slutade träna av en himla massa olika anledningar!

tisdag 19 september 2017

Tisdag och korta intervaller!


Ni som känner mig vet att jag inte tycker om tisdagar. Och ni har även förstått att jag inte gillar korta intervaller. Lägg därtill att det har regnat idag. Då kan ni själva räkna ut på en skala hur mycket jag kände för att träna tidigare idag.

Men, jag känner mig själv, och skulle jag skippa träningen idag för lite regn, så kommer jag inte komma iväg imorgon heller, vilket innebär att torsdagen blir det nog ingenting heller, för då har jag redan kommit lite i ofas. Och så är det slut på träningen på flera månader igen. Det är tyvärr så jag fungerar. Så, efter veckomötet på jobbet så var det bara att byta om, snöra på sig joggingskorna och ge sig ut i regnet. Som tur är så var det sånt där fint regn, typ sommarregn, fast i september... Efter knappt halva tiden så slutade det faktiskt att regna. Idag hade jag lite ont om tid gällande träningen, då mötet drog ut på tiden och jag lovat att lösa av en kollega kl. 13.00 så att hon fick lunch, så det blev ingen runda runt Rocksjön. Utan det blev utefter Vätterstranden i stället. Inte fy skam det heller!

Dagens pass var då enligt "Stora Löparboken för kvinnor" korta intervaller och var fördelat enligt följande:
Uppvärmning - 10 min promenad
Korta intervaller - 15x30 sek löpning med 30 sek aktiv vila (promenad) efter varje löpintervall
Nedvarvning - 10 min promenad
Total tid: 35 minuter
Total sträcka: 3,75 km

Idag var första gången som jag kände att jag faktiskt fick lite fart när jag körde intervallerna. Jag kan inte påstå att det gick fort, ack nej, men jag kände att jag orkade trycka på lite! Att medelhastigheten inte var så hög, då jag räknar med uppvärmning, nedvarvningen och vilan i tiden och sträckan, det spelar ingen roll. Det kändes som jag fick upp lite tempo, och det är det viktigaste!

Jag har upptäckt en annan sak, förutom att jag har väldigt svårt att få till någon riktig löpkänsla när jag kör intervaller, och det är att jag springer väldigt hårt. Jag tar liksom i vid varje steg och jag dunkar i underlaget som bara den. Detta gör förstås att jag inte heller riktigt hittar rytmen. Men, det kommer kanske ordna till sig det med.

En annan kul sak är att det här är andra passet i rad då jag inte vill lägga mig ner och dö direkt efter passet. Nej, jag har liksom lite lite krafter kvar. Och då har jag ändå inte softat utan kört på! Och jag börjar få tillbaka löpglädjen. Den jag hade när jag var yngre. Fast det är inte så konstigt, för jag är ju uppe vid 5 km och nosar nu!

På torsdag har jag träning igen och då står det "Jogga lätt 3 km" på träningsprogrammet. Jogga lätt och 3 km är inget som existerar för mig. Än. Jogga 3 km är vad det blir.

söndag 17 september 2017

En söndag i september

Idag har jag inte legat på latsidan precis. Jag har jobbat, röstat och jag tvättar för fullt! I helgen har det varit Visingsö Skördefest och jag har hjälpt till och sålt bussbiljetter till skördefestbussarna i hamnen på Visingsö. Jag må ha slutat på turistbyrån, men när öborna ber om hjälp så ställer jag så klart upp om jag har möjlighet. Men jag har inte bara sålt bussbiljetter utan jag har självklart gett tips på vad man kan se och göra utöver skördefestaktiviteterna, och jag har även tipsat om andra färdsätt på Öa! Man kan inte ta ur turistinformatören/-inspiratören ur mig helt...


När jag kom hem från Öa så var det en snabb visit i den lokala matvaruaffären som gällde, lite mat i magen och sedan ner till Landsjökyrkan för att rösta! Det var väldigt mycket folk som skulle rösta när jag kom dit. Detta gläder mig, att man röstar även i kyrkovalet. :-)

Men, hur svårt kan det vara att ställa sig i kön och vänta på sin tur? Hur kommer det sig att vi svenskar är så urbota dåliga på att köa? Jag kommer in i lokalen och hamnar bakom en äldre dam som ska ta sina "röstlappar", men det tar lite tid för henne. Jag står snällt bakom och väntar, för jag vill inte bara knô mig emellan och ta de lappar jag som jag tänkt. Men se pensionärerna som kom efter mig, tog ingen som helst hänsyn vare sig till mig eller till den äldre damen som stod där och letade... När jag sedan stod i kön för att få komma in i ett "röstningsbås" ja då var det en annan dam som bara gick före. Nu blev hon stoppad av en man som stod i dörröppningen och delade ut kuvert, och sedan fick jag gå in före damen. När jag stod där i godan ro och stoppade ner mina lappar i respektive kuvert så hörde jag mannen säga till ytterligare en person att h*n måste vänta lite för det är fullt i båsen...

Nu ska jag snart lägga mig i soffan och kolla på ett avsnitt av "Call the midwife" eller två innan det är dags att gå och sova. Men först ska jag ner i tvättstugan och hämta upp lite tvätt. Har jag tur är även tvätten i torktumlaren helt torr, men det betvivlar jag...

lördag 16 september 2017

Snart i mål!


Idag var det långpass på schemat. Enligt träningsprogrammet var det 45 minuter enligt 5-minutersprincipen som gällde. Passet är helt enkelt indelat i 5-minutersblock, där man tar ett block i taget. Man ska jogga så länge man orkar inom "5-minutersblocket" och sedan ska man promenera tills 5 minuter har passerat. Sedan joggar man igen tills man inte orkar längre och promenerar fram tills det gått 10 minuter. Och så vidare. När man orkar jogga 5 minuter i sträck passerar men den första 5-minutersgränsen och påbörjar ett nytt block. Ex. orkar man jogga i 8 minuter blir det gång/promenad därefter fram till 10 minuter...

I och med att jag faktiskt har lyckats öka sträckan och antal minuter på varje lördagspass, så var målet att klara 4 km löpning idag i ett svep. Jag hade ytterligare ett mål och det var att faktiskt klara 4,25 km idag. Jag visste att jag skulle få kämpa rejält för att klara detta, men ändå inte omöjligt! För en gångs skull så hade jag kollat upp de olika kilometerpasseringarna för att veta när jag passerat målet 4 km. Egentligen så borde jag ju vid det här laget veta hur långt jag joggat med tanke på att jag lufsat runt Rocksjön flera gånger. Men, i och med att jag börjar på lite olika ställen så har jag aldrig full koll... Men idag så skulle jag minsann veta!

Innan jag kommer fram till dagens startpunkt så körde jag ett litet peptalk, där jag påminde mig själv att jag inte ska bry mig om hur det har gått de tidigare lördagarna. Jag kör utifrån dagens förutsättningar. Orkar jag bara jogga 3 minuter så är det helt ok...

Väl framme vid startpunkten så var det bara att kicka igång spellistan och trycka igång tidtagningen på löparklockan och lufsa iväg. Första kilometern är lite småseg, men å andra sidan så är det liksom uppvärmningen. Andra kilometern känns helt ok faktiskt. Tredje kilometern börjar bli lite seg, men fortfarande helt ok. Det känns som att jag orkar hålla ett hyfsat jämnt tempo. Fjärde kilometern, då börjar det bli tungt. Men, jag lufsar på. Stegen kommer fortfarande av sig själv. Det går långt ifrån snabbt, men det är inte heller meningen. När jag har 100-200 meter kvar till 4 km-gränsen då känner jag att har nog gett allt jag har. Men, samtidigt så hägrar ju nästa mål, 4,25 km (perfekt placerad i en "korsning"), så jag kämpade vidare. När jag sedan närmade mig denna magiska gräns så tänkte jag att jag borde ju klara ytterligare 250 meter. För om jag klarar 4,5 km idag, så bör jag ju klara 5 km nästa lördag. Så jag kämpar vidare. De sista 25 metrarna orkar jag till och med att öka tempot lite.

När jag passerat 4,5 km så stänger jag av tidtagningen, men upptäcker att jag har vanliga klockan "framme" och inte tidtagningen. När jag får fram tidtagningen igen så har klockan stannat på 36 min 38 sek. Vilket gör att jag blir besviken. För jag skulle ju träna 45 minuter. Nu vet jag ju inte hur lång tid det tog att jogga 4,5 km. Efter några minuter inser jag ju att jag mycket väl kan ha klarat sträckan på 36 min 38 sek. Samtidigt kommer jag på att jag skulle ju träna 45 minuter...

Men, jag är så rackarns glad att jag faktiskt klarat 4,5 km i ett svep. Så jag bryr mig inte om att jag inte körde hela tiden (45 min)! :-) När jag fört in tiden och sträckan på Funbeat så ser jag att tiden är korrekt. Jag jämför med tiderna/hastigheten från tidigare pass och ser att jag hållit samma tempo som tidigare. Ska jag vara helt ärlig så sprang jag lite snabbare än förra veckan, men samtidigt så kändes det bättre idag än förra lördagen!

Vad som är extra kul är att jag inte kände mig helt slutkörd efter det här passet. Visst jag var trött. Rejält trött. Men det var inget illamående som jag haft vid några tillfällen. Det var inte heller så att jag knappt kan ta ett steg framåt. Nej, det gick förvånansvärt bra att promenera de 300 metrarna till busshållplatsen. För det hade jag bestämt sedan tidigare. Att jag tar bussen tillbaka till Östra Centrum och kontoret där jag hade min träningsväska med ombyte mm. För har jag klarat 4 km (med råge) så är det ok att ta bussen tillbaka och inte gå hela vägen... Men, kan det ha vänt lite nu? Kan det vara så att jag börjar känna av de positiva effekterna av träningen?? Jag hoppas på det!

torsdag 14 september 2017

Oj, oj, oj


Skenet bedrar...
Jag må kanske se hyfsat pigg ut på bilden, men jag är helt slut. Jag längtar till den dagen då ett löppass känns lätt. Eller åtminstone att jag slipper slita ont varje pass. För det är så det känns just nu. Det är är väl ett eller två pass som har känts helt ok... Men, jag har bara fyra pass kvar nu i det här träningsprogrammet. Och när detta träningsprogram är över, så ska jag "vila" ett tag. Och med vila menar jag att jag ska fortsätta löpträna tre gånger i veckan. Planen är att jogga 2-3 km två gånger i veckan och 4-5 gånger i veckan. Detta tills 3 km kommer kännas om inte lätt, så åtminstone helt ok! Men, jag måste ju fortfarande pressa mig själv så runt 4-5 km en gång i veckan ska jag allt klara av. När 3 km känns "lätt" då är målet att 5 km ska kännas "lätt". När det börjar kännas helt ok att lufsa 5 km i ett svep, då går jag på nästa träningsprogram. Att klara 10 km. Men nog om framtiden...

Idag hade jag planerat att träna på lunchen som vanligt, men när jag var halvvägs in i ombytet av kläder så upptäcker jag att glömt packat ner löpartajtsen. Det var bara att dra på sig jobbstassen igen. Väl hemma var det bara att dra på sig träningsoutfiten och ge mig ut på dagens pass. För jag känner mig själv, hoppar jag över en dag, med ambitionen att jag tränar imorgon igen, så är sannolikheten väldigt stor att den träningen aldrig blir av. Och sedan så är det lätt att jag även skippar nästa pass, och nästa pass...

Dagens pass var långa intervaller och var fördelat enligt följande:
Uppvärmning: 10 min promenad
Långa intervaller: 4x4 min löpning, 1 minuts aktiv vila (promenad) efter varje löpintervall
Nedvarvning: 10 min promenad
Total tid: 40 min
Total sträcka: 4,3 km